Att ta seden dit man kommer

Det finns ju ett uttryck som heter just så, att man ska "ta seden dit man kommer". Det kanske man borde göra. Men det finns ett par saker när det gäller språk och mat som jag aldrig kommer att ta mig an:

• börja säga "cheers mate!". Seriöst, finns det ett fulare uttryck?
  
• börja kalla gröt för porridge, tunnelbanan för tube eller bensin för petrol. Det heter oatmeal, subway och gas, så är det bara.
• ta mig an den här fula dialekten så att bara jag själv och kanske högst två personer till förstår vad sjutton jag pratar om.
• ha beaked beans på rostmackor eller äta såna där färglösa korvar. Framförallt inte till frukost!

Lite anti-England idag och lite home sick.